Det började, som så mycket annat, utan plan.
En form, en känsla, en tanke som inte ville bli styrd.
Det bara ville bli.
De runda figurerna har följt mig länge – som fnissande minnen från en barndomsscen, som tankebubblor, hår, dekoration eller tyst närvaro.
De dyker upp när jag inte tänker.
När jag släpper taget.
När jag låter det flöda.
I den här serien får du möta just det – målningar som inte ville vara något särskilt, men som blev något ändå.
Kanske något mjukt, något rörligt, något igenkännbart.
Kanske bara något som ville bli.